Långa luggar, snärtiga populärare och en balansakt mellan det kittlande och det ofarliga, oskuldsfulla. Receptet för ett framgångsrikt pojkband har sett exakt likadant ut i alla tider. Tweenies må vara ett ganska nyligen myntat begrepp men som målgrupp för den här typen av popmusik har de funnits länge. Mer hängivna fans går förmodligen inte att få, dilemmat är förstås att publiken och bandet oundvikligen vägen ifrån varandra. Justin bieber kämpar just nu med att ta steget in i den musikaliska vuxenvärlden, väl medveten om att de allra flesta före honom har misslyckats. Men det är ingenting som One Direction behöver bekymra sig för ögonblicket. Just nu är deras timing perfekt och de får tillräckligt välskrivna låtar som passar dom alldeles utmärkt. Skivan är en provkarta över den typen av effektiv listpop, stilrena ballader och aningen mer rockiga låtar. One Direction kommer från en miljö, X Faktor, som bygger på att inte bara göra covers på välkända låtar utan också härma och efterlikna etablerade artister. Fast bara lagom mycket. Konceptets inbyggda motsättning är att man som talang uppmanas fylla extremt givna mallar samtidigt som "personlighet" påstås vara en nödvändig egenskap för att lyckas. One Direction har inte riktigt lyckats kränga sig ur den kostymen ännu. Väldigt väntat då att One Direction smyger in övertydliga referenser till kända, gamla låtar. Introt till inledande Live while we're young är snott från The Clash Should I Stay or Should I go medan Rock me återanvänder Queens We Will rock you. Jag tror inte att det enbart handlar om att få med farmor och farfar på tåget - snarare att listmusik alltid har handlat väldigt mycket om återbruk. Flera av låtarna på skivan är skrivna av Ed Sheran, brittiskt sjärnskott som också jobbar med Taylor Swift och dessutom åker med på hennes Red-turné. Liksom på debuten bidrar även svensken Carl Falk som anses vara den som har definierat One Directions sound. Heart atack är skivans mest energiska och effektiva popsång, men det är den avslutande Summer Love som ger One Direction en plats på en spellista med tidernas bästa pojkbands ballader. Sett över hela skivan lyckas man inte riktigt hålla uppe nivån, men One Direction prickar in tillräckligt många fullträffar för att bibehålla farten på en än så länge väldigt framgångsrik resa.